Omröstningen är avslutad! (Även om pollen inte tycks vilja stänga … Fortsätt gärna rösta!) Herrejisses vad många som har engagerat sig, det är underbart. Vi vågar nog dra slutsatsen att det är boken i sig som drar – JR har sina fans, basta.
Era val och omdömen har verkligen varit till den hjälp vi hoppades. Så enormt värdefullt att se vartåt ni lutar, hur ni genom boken uppfattar omslaget och tvärtom. Som omslagsmakare till förslagen får jag själv också ett hum om huruvida jag är på rätt spår eller inte. Om ni upplever som jag upplever. Den omedelbara spontankänslan, kopplingar, associationer.
För varje bok finns olika faktorer man särskilt tar hänsyn till, vad man vill lyfta fram och hur man tänker sig att omslaget, för att göra innehållet rättvisa, ska tilltala gemene läsare. Vad gäller Jellicoe Road, tror jag att jag genast ville karva fram en känsla framför en konkret bild. JR rymmer så mycket, i detta fall på sådant sätt att jag inte gärna ville framhäva enskilda element, och för att undvika att leda läsaren i en viss riktning var min tanke att omslaget i möjligaste mån ska lämna öppet för alla de dimensioner man kan hitta däri men utan att för den skull erbjuda ett blankt ark.
Fotografiskt omslag nämns i kommentarerna. Ett par av de 32 (!) ursprungliga utkasten innehöll faktiskt fotoinslag, vilka emellertid fick stryka på foten till sist. Jag kom fram till, på ett mer eller mindre personligt tycke och smak-vis, att JR inte är en bok som kräver foto, om den alls lyfter av foto? Är inte på det klara med varför denna min slutsats.
Vinrött i stället för grönt, med tanke på anteckningsboken som figurerar i berättelsen? Estetiskt sett backar min smak även på vinrött, men jag har ändå föreställt mig bilden eftersom en poäng sannerligen finns. Men nej, smaken vill inte! Vinrött i den här kontexten för mina tankar till sammet och plysch? Eller åt detta hållet? Jag skulle kunna gå i gång på idén i ett annat sammanhang, men inte för JR? Faktum är att den gröna bakgrunden var något jag omedelbart fastade för när den dök upp: JR är grön!
De två vinnande versionerna så (B och D). Det kan inte vara en slump att de är två av favoriterna på kontoret. 
Själv gillar jag bägge, liksom C, den senare möjligen på grund av ödsligheten – det lilla lilla trädet och den stora stora rymden. Det avkapade trädet (D) var den av varianterna jag gjorde först och även föll för, först, vilket kan vara anledningen till att den sedan förlorade något av nyhetens behag – något som man emellertid inte ska glömma eller underskatta. Exempel D är även, om jag ska ge mig på en gissning, den variant som kan tilltala den något äldre kategorin läsare. Den är enkel, anspråkslös, och kanske den jag kan komma att välja om jag vill safe:a mig en aning – tror att de flesta kan utstå den, medan B – svulstig och bombastisk – i högre grad delar läsarna i två läger. Är mer för mycket? Är den alltför sagoaktig, tilltalar yngre? Värt att tänka på … Just den åldersmässiga aspekten är inget jag själv oroar mig för just här. Om jag är obstinat kan det nog bli den som får min röst, hehe.
Oavsett vilket det blir, är omslagen bara utkast som vi ska slipa till ytterligare. Spikar senast i morgon … Och vi har alla era åsikter i åtanke – de väger tungt!
Vilka blev då vinnare av ett ex? Jo: Tess, Karin R och Sara Carlstein – hurra! En bok kommer så snart den är tryckt!
Tusen tack för både röster och tankar, vi ska göra vad vi kan. Och fan vad skitglad jag blir för fina ord … 
Hanna
Jellicoe road av Melina Marchetta utkommer 15 maj. Till dess kan ni läsa översättaren Katarina Kuicks Jellicoe road-blogg. Obs! Varning för spoilers.
